Melosvulstiken drabbar nog alla någon gång.
Som en slags innerlighetsporr med verkligheten.
Lite fjolligt och orealistiskt faller man mot asfalten.
Kanske är man labil ändå? Egocentrisk?
Kanske är man till och med patetisk?
Prålighetens samfund med teatralismen.
Svulstighetens kamp mot kråsskjortan.

Skrivövning när tankarna är på annat håll någon gång i oktobermånadens slut.

Hittade en annan grej i mitt block;

Dagens 17/10

Jag vill bara sitta här med benen i kors. Punkt.
Seriöst försök till reflektion:
Undrar om man skulle haka på trenden att starta en blogg?
Kan en doktorand vid nordiska språk skriva om sitt liv
för allmän beskådan så kan väl jag,
en simpel lärarstudent vid Umeå Universitet?
Reflektioner var det ja. I ärlighetens namn måste jag erkänna
att jag finner svårighet med att framställa några teorier om dagens upplägg.
Detta på grund av att jag för närvarande befinner mig i en ytterst förvirrad sinnestämning.



Ekdahl får sätta punkt.