Patrik har efter många om och men bestämt sig för ett uppehåll med fotbollen, trots lagets bragd tidigare i höstas. Men jag förstår honom. Ett heltidsjobb och fotboll i division 1 är det inte många som klarar utan att springa i en hård vägg i slutändan. Vi får se  hur det blir sen. När spelare i division 1 och högre divisioner slutar i ett lag är de andra lagen på som hungriga vargar och hoppas att kunna knycka spelare till höger och vänster. Det är vad jag förstått en himla köttmarknad där ute i fotbollsvärlden. Ta exemplet om min personliga upplevelse under gårdagen:

Jag var på affären då en okänd snubbe kom fram till mig:
Fotbollssnubben "Du måste övertala Patrik att fortsätta spela fotboll!!!!!" (Ja, han halvskrek, därav de övertaliga antalet utropstecken).
Jag "Ja.. kanske det. Han är ju väldigt duktig, men vill han inte så är det så".
Fotbollssnubben "Men joo.. alltså.. ska han börja spela med nått annat lag nu eller?
Jag "Spelar han fotboll spelar han med Ersboda och inget annat. Men som sagt, nu har han bestämt sig att inte spela i år."
Fotbollssnubben (smått uppgiven) "Det känns bara så tragiskt att spelare bara slutar sådär.. när man trodde på dem"

Fotbollssnubben traskar iväg och lämnar mig med en fråga:
Har fotbollsvärldens köttmarknad börjat med en ny taktik? Gå på spelarnas oskyldiga flickvänner?
Hos mig får det inget gensvar. Patrik är duktig, det finns inget att säga om det, och visst, det är synd att han tar uppehåll. MEN. Det ska bli himlarns jäkla skönt att ha en pojkvän. En sambo. Komma ifrån tiden när jag mer var särbo med en kringflackande fotbollsspelare med träningar/matcher/cuper mest hela tiden.
MEN nr 2: Fotboll är fortfarande kul. Jag kommer sakna det. Patrik kommer gråta en halv Nilen när serien börjar.